Japp, de flesta gångerna jag är i stallet (nuförtiden när det är vinter o allt) så är det kolsvart. Man får närmast känna sig fram och när man väl hittat en häst så får man känna på den så det verkligen är nån av mina hästar, är de långhåriga så är de mina för de är som två raggbollar båda två.
Det där om mörkret va kanske lite till överdrift, vi är faktiskt ganska moderna och har lampor här ute på landet också men jag undrar vart solen tar vägen egentligen? Den ska ju vara häär med oss och lysa så man ser den där vatten(eller ler)pölen som man alltid trampar i (med gympaskor) och lysa upp omgivningen så mina fina hästvarelser slipper hoppa omkring och skygga för sina egna skuggor. Det är orättvist helt enkelt!
På tal om detta blogginlägget tex så va jag i stallet på kvällen idag i det kolsvarta mörkret(som vanligt, men det kanske redan framgått?) och jag var till och med så duktig att jag red i padocken på Teddy i regnet och med alla luriga skuggor som förföljer honom och han va skitduktig!
Pink däremot han fick gå en sväng runt stallet, sprang på den lilla raksträckan, sen fick han återgå till kvällsmaten och äpplet. Han vart lycklig utan träning, men imorgon - då ska han allt få träna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar